Marias sång.

Hur kunde hon låta det hända?Så oerhört onödigt och så smärtsamt.Hon ville ju aldrig att det skulle gå så här.Men nu blev det som det blev.Och hon ångrar vad hon sa och vad hon gjorde.Mest vad hon sa.Varför var hon tvungen att berätta precis hur hon kände?Varför blottade hon sina innersta tankar och känslor för honom när hon visste att hon inte fick något tillbaka?Hon hade berättat det mest hemliga..det som gjorde så jävla ont.,det hade hon berättat..utan gensvar.Nu visste hon att allt var slut.Allt det dom hade delat var över.Men det kommer inte att vara borta..Hon har bevarat allt i sitt hjärta.Kanske var det aldrig något.Inte något stort eller något magiskt.Kanske kommer det att glömmas bort.Precis som tårar försinner när dom når kinderna.Men det enda som hon ångrar är att hon berättade.Hon skulle bevarat det som sin egen hemlighet.Nu är det ingen hemlighet längre.Nu finns det hemliga i någon annans liv..i någon annans ansvar.Hur kunde hon låta just det hända?Allt kommer att bli suddigt med tiden..Blunda och andas..så finns det inte.Men hon kan inte längre andas.Det gör för ont.Livet blir aldrig mer det samma.Det kommer att bli bra.Det vet hon.Men på ett annat sätt.Och hon vet att hon aldrig mer ska berätta.Du ska aldrig mer få höra.Hon ska inte blotta sig mer.Med en mening slutade hjärtat slå.(ur "Boken om Maria.")