Början.

Vad skulle hon göra med alla tårarna?Varför tog dom aldrig slut?Maria undrade om man kan ta bort en känsla?Kan man ta bort det onda när man bränner sig tex?Eller kan man ta bort lycka..när man skrattar? Hon måste ta bort sin känsla.Hur i helvete ska hon kunna det?? när varje cell i henne ropar efter HONOM.Varje jävla liten molekyl i henne.Och så alla dessa jävla tårar som aldrig tog slut.Vad är skillnaden på att vara besatt och att älska?Hon visste inte längre.Alla linjer hade liksom suddats ut.I tanken fanns inte längre nått rätt och fel.Ifantasin var hon någon helt annanstans.Och hon kunde inte få det att sluta.Hon hade träffat mannen(den förbjudna)på banken.I kön till minuten.Ibörjan var det bara ett leende,ett snabbt ögonkast. ..och sedan blev det ett hej..och hur mår du idag?..Hon längtade helt plötsligt att ta ut pengar=))Hon tog ut allt hon hade...Kanske skulle mannen vara där..Maria drömde om vad han kunde heta...Helt plötsligt var vardagen spännande..Men hon hade Josef.Som hon faktiskt älskade.Och om hon inte gjorde det,så hade hon bestämt sig för att göra det.Och Maria var envis.Hon hade aldrig i hela sitt liv trott att det kunde hända henne...Sånt gjorde andra.Sånt hände ju bara på filmer.Det var så allt började.Varje saga har en början och ett slut.Denna saga börjar nu.(ur "Boken om Maria)