Min Poesi.

Det är måndag,kallt,regnigt och november...Och jag har gett upp.Visst låter det hemskt.Men jag känner det så.Visst är det sorgligt..när man längtar efter en sak..sååå enormt mycket..Fast man inte vill ..sååå ser man precis framför sig hur det ska bli...Och man sätter igång att längta.. Men det blir inte alls som man tänkt sig....Och hela livet ändras på en sekund.Det är nu .. många ger upp.Oavsett vad det var som fick hela livet att ändras...Man ser liksom ingen glädje med något längre......Det som har lyst upp vardagen finns inte där längre....Det är nu..som man måste hitta andra ljuspunkter..Det måste finnas en annan väg att gå.Problemet med mig...är att jag tänker alldeles för mycket.Jag tror mig veta hur allting är..och hur det ska bli.Och sen gör det för jävla ont.Men det som är bra med mig..är oxå att jag snabbt kan glömma..och gå vidare...och förlåta..det är jag bra på....Njaaaa..jag har nog inte gett upp..ändå...måste bara andas lite långsamare...Måste bara lyssna på mina hjärtslag lite mer..Men hur ska jag kunna förstå???...Jag kommer aldrig riktigt att förstå.En person som bara älskar sig själv,kan aldrig alska någon annan.....Och tiden går...snart är det tisdag..i ett regnigt november.