Åke Arne Julius Andersson.

Jag var hos min far idag.På fars dag.Jag fick gå till kyrkogården.Jag satt där i mörkret.. med lyktan och var allmänt arg!!!Det är inget kul sätt att fira farsdag.På kyrkogården.Fast det var väldigt vackert där,i mörkret.Massor av ljus,säkert en miljon.Jag satt där och funderade på hur min pappa såg ut...liksom nu...Men jag slutade snabbt att tänka på det.UUUUssshh..Vilken kuslig tanke.Hur ser man ut..när man har legat i jorden i 12 år????Så vill jag inte tänka min pappa alls.Min pappa var full av liv.Tills han dog och nu är han överfull av död.Det låg en röd ros vid graven.Vackert.Någon mer än jag har varit där idag.Vackert.Så vill jag oxå ha det..allså när jag är död.När jag varit död i 12 år,då vill jag.. att ingen ska ha glömt av mig...Och då vill jag att det ska ligga en liten ros där.Kanske på någon speciell dag.Det är sorgligt.. men ändå fint på något sätt.En ros mitt i allt det kalla.Den kalla novemberkvällen.Jag var lite rädd,där på kyrkogården i mörkret...Lilla jag.. mitt bland alla döda.Men så tänkte jag att pappa ser mig ju säkert....och skyddar mig.Som han gjorde när han var full av liv....En pappa ska ju finnas där,med sin hand i min.Annars är det ingen bra pappa,och dååå får dom ingen present alls på fars fucking dag!!!!!!!!!!!Lite arg är jag allt på min pappa ändå...Varför gick han och dog..innan han fick se mina barn???????Dumt.Och klantigt.Tänk på det du.Där i himmelen.Åke Arne Julius Andersson.