Du ströp mitt hjärta.

Inatt drömde jag om dig,igen.Du var inte snäll i min dröm.Du ströp mitt hjärta.Med dina bara händer.Jag fick ingen luft och hjärtat slutade slå.Allt blev så tyst.Det enda som hördes var dina andetag.Sedan tog du med dig mitt hjärta..och gick.Där satt jag kvar på golvet...helt utan liv och utan hjärtslag.När jag vaknade var jag helt Kall.Underlig dröm.Jag la min hand på mitt bröst..jooo.. Jag kände hjärtat slå,Jag kände att det dunkade,gott då fanns det kvar iaf.Det var en dröm igen.Jag drog mitt täcke om mig,gick och satte mig i köket.Utanför fönstret var det fortfarande svart ute.Mina drömmar äter upp mig tänker jag..Sakta,Sakta vaknar morgonen.Inte på det våldsamma sätt som jag.Nej,morgonen får ligga och dra sig...Kommer smygande.Där ute i kylan kommer bilarna strax att börja köra,människorna kommer att rusa fram och tillbaka..till skola,hem ifrån skola,till jobb,hem ifrån jobb.Livet är i fullgång.Jag sitter en lång stund där vid köksbordet...Med min ensamhet och mina iskalla tankar.Undra om samma känsla kommer att finnas kvar om 10,eller 15 år..20 eller 25 år???För alltid?Paniken suger hårt i mitt hjärta(som dock sitter där det ska...pust och stöön!)Man säger att allt bleknar med tiden.Men VEM fan vet sånt? Vid pennan. En väldigt liten flicka.Helene År 1991.