Älskade syster.

Idag grät jag lite...mitt på mitt jobb oxå.Jag har världens bästaste jobbarkompisar,därför så kan man göra det.Jag var igentligen inte ledsen..Men det var så att min älskade syster har fått en njure!!!!!!!Den som jag inte kunde ge henne.Idag hittade dom en donator.Och halv 5 i eftermiddags opererades hon.Jag vet inte något mer än såå.Då,på jobbet blev jag så glad för att väntan var över...lättad...Det var därför jag grät en liten skvätt.Min älskade syster.Nu ligger hon säkert och sover..med sin nya njure i sig.Som att få ett nytt batteri.Lycka!!=)))Men jag kan ändå INTE komma ifrån känslan av att jag inte dög(inte passade)Jag dög inte ens till att ge ett organ.Missfoster.(jaa..faktiskt så känner jag mig så...)Bort med den dumma känslan nu..Helene.Det är bara så att jag har motat bort den tanken sedan jag var 8 år..Och jag helt plötsligt inte.. såg ut som alla andra längre...Jag var en som alla pratade om..Viskade om..Och som alla tyckte sååå synd om!!!Stackars henne...Jag har alltid motat bort känslor,rest mig upp och gått skrattande därifrån.Den här gången dög inte min kropp heller...Min njure passade inte..Men... VÄCK NU!!!!!!Syrran har fått en...som passar henne..och det är LYCKA!!!Jag är lycklig.Imorron kanske hon orkar prata.Då ska jag berätta att hon har fått mitt hjärta.Ändå.I smyg.