35 år.Fantastisk och Desperat.

Jag är desperat!!OK,dax att erkänna.Det är ingen ide att försöka gömma mig längre,nää.. nu erkänner jag!Jag är desperat!!!!!!!För mig är det extremt olidligt viktigt att bli omtyckt.Jag får helt enkelt paaanik om jag tror att människor inte tycker om mig.Om jag får för mig ...att jag gjort något dumt..jaa.. fast jag inte ens vet vad jag gjort(????)Då går jag sönder av ÅNGEST.NEEEEJ,människor måste tycka om mig.Men vänta/stopp nu ett tag....Det är bara så att det inte går.Man kan inte vara alla till lags.(Kändes lite konstigt att skiva såå...till lags..)Men visst är det så?Jag önskar att jag bara kunde rycka på axlarna och säga...SKIIIT I DET DÅ...Men jag är inte sån.Jag är en snäll person.För snäll.För otroligt dumsnäll.Man tror att folk är tuffa..Såna som ser tuffa ut..Dom tuffa Bratzbrudarna med ett blonda håret stuttsande på axlarna(Super tuffa)Eller Fitnessmammorna...med dom tuffaste barnvagnarna....och dom tuffa märkesklåderna på kottarna.Dom ..jaa..just dom har nog ett självförtroende utav dess like...ÅÅÅ dom vet ju att dom är omtyckta....Det självklara..är inget man behöver vara orolig för.....Eller?Jag är desperat.Och det är inget jag skäms det minsta för.Jag är en 35 åring kvinna..fantastisk och desperat!!!=))