Min Far Åke.

Igår var det 13 år sedan min pappa gick bort.10 juli 1996 på kvällen.. somnade min far in...67 år blev han ...Det är ju inte alls mycket..igentligen.Vilken chock det var den kvällen....Så gräslikt otäckt det var.Min bror ringde vid 24 tiden på natten,skek i luren-VI HAR INGEN FAR LÄNGRE!!!!!Det tog en bra stund innan jag ens fattade vad han menade.....Min pappa dog på ett sätt som jag oxå vill dö på(tror jag iaf.)-God natt Gunn(morsan heter så)Sedan somnade han..har mamma berättat.....Mamma låg och läste jämte i sängen...Efter en stund hör mamma att han bara drar efter andan......Och bara pang dog!Hans kropp var slut helt enkelt..och vi ville inte att dom skulle skära i Pappa.För att ta reda på dödsorsaken allså!(han hatade allt vad sjukvård heter)Kanske var det en propp..eller hjärtattack...Tänk på mamma som såg sin älskade dö...Så hemskt!!!!!Jag tror att Pappa dog på det bästa sättet som finns.....få somna in jämte den som betytt mest i livet...Vi var i chock hela den sommarenJag,mina syskon och mamma...Jag hade ju ingen Far längre...Vilken oerhörd Saknad...Han hade ju alltid funnits där...Jag kommer ihåg hur jag satt med hans bilnycklar och plånbok i handen med tårar rullande ner för kinderna..Dom grejerna var liksom Farsans viktigaste saker...han fick panik om han inte visste var dom var...Men nu var det skit samma...spelar ingen roll längre....Han var död!!!!!13 år har gått..han fick inte se mina barn..eller mitt hus..fick inte vara med när jag gifte mig...Just sådana saker gör lite ont klart.Igår var jag vid graven med en stor bukett roser..Det hade Farsan tyckt va onödigt att köpa(jooodåå,han var snååål)Mycket bättre att plocka blommer i trädgården ju!Jag Saknar dig.Jag älskade dig!..kram din Dotter!