Be my Friend=)

Jag är så tacksam och lycklig för mina vänner!På Facebook har jag 95 vänner.....Men det är i cybervärlden.....I mitt liv ..(när jag är offline!!)VAAAAA?? Går det???heheheh=)JO..i mitt liv finns det vänner som jag har så nära mitt hjärta...och dom är så viktiga!!Det är konstigt faktiskt att man bara så där blir vänner...Tillbaks till facebook...Då frågar man bara.. på en liten knapp..Lägg till som vän? ..Och så får "personen"svara ja,eller nej..och så bara PANG!så är man vänner....Tänk om det var så lätt ändå??Små barn...på dagis gör ju så iofs....Ska vi leka?(fast dom inte har någon aning vem det andra barnet är)Men vuxna...har jätte svårt att släppa inpå andra....Det tar lång tid att våga säga....-Ska vi ta en kopp fika ihop?Och att verkligen känna att hon/han är en vän....Det kan ta så lång tid.....För vännen ska finnas där...ALLTID!...och JAG ska finnas där..ALLTID!Jag brukar tänka att mina vänner finns i mitt hjärta...och dom bär jag alltid med mig....Jag skulle ju inte alls vara den Helene som jag är...om inte dom fanns...Att stå ensam,utan någon som frågar efter mig...utan någon som undrar hur jag mår...Kan man bli en lycklig person då???..Inte jag iaf.Men igentligen förstå jag inte alls hur någon orkar att va min vän...(jo på FB, då är det bara att logga ur.. när jag bli fööör mycket)Jag vet att jag är en katastrof till människa,ett världskrig till kvinna och en KAOSMAMMA...Men jag tror och hoppas att jag är en ganska bra VÄN!