En blå penna=Kärlek

När jag gick i skolan...allså när jag precis hade börjat..i typ ettan,tvåan....då fanns det en kille som hette Fredrik som alltid skulle bråka och busa me mig....Han höll på precis hela tiden!!=)Ja,igentligen slutade han nog inte förrän i nian(ja.. faktiskt!!)Han älskade att reta mig.....fast snällt allså......Men iallafall så ..då.....precis i ettan eller tvåan..så kom han en dag med ett brev till mig som han hade skrivit själv..(alldeles själv)...och där stod..Här får du min allra finaste penna,och jag tycker om dig!.... ja,precis så stod det...Jag kommer ihåg hur jag bara stod där...helt chockad och glad!!=)Jag hade ju oxå precis lärt mig att läsa.....så jag kunde läsa hans lilla korviga stil.....men guuud vad jag var rädd om den pennan och om det brevet..pennan var blå minns jag...Visst var det kärlek??..Och vi hade så roligt han och jag....Han hittade alltid på saker som vi skulle göra..och han lade roliga grejer i min skolbänk...och när jag öppnade locket och såg vad han hade lagt i....så skrattade han så han nästan dog....där kunde det ligga kondomer(ja det är sant!!!!!!men det var i 5-an )Han var så kul!!!!Jag älskar personer som man kan skratta med.....Undra var Fredrik är nu?Eller vad han gör?.....Tänk ...min Ellinor går ju i 2-an nu.....jag vet att hon oxå gärna är med killarna och leker(hellre än töntiga tjejer)BRA!!tycker mamma Helene.....(som bara älskar killar...hehehehehe=)