Älsklings Helene

Mamma...jag älskar dig.Dom orden går inte beskriva med något annat....sån otrolig lyckokänsla det är att höra det....och Matilda säger till och med att hon "dubbel älskar"mig....då är det mycket !!=)För mig är det stort att använda dom orden.....Det är ju inte många i livet som man faktiskt har älskat....(inte många heller som man har älskat med?heheh)visst är det konstigt i livet att vissa människor man träffar betyder inget ...man glömmer dom lika fort som dom kommer.....sedan finns det dom som man alltid kommer att minnas(forever)Undrar just vad det är som gör att det blir så???..att man älskar sina barn är ju naturligt...den kärleken finns ju bara där...men den andra.....ja..man blir helt ding om man tänker på det......Jag tror absolut att det är så att mitt hjärta slår i samma takt som den jag älskar.....visst är det mysigt att tänka så?....och om kärleken tar slut...då har man kommit i otakt...då låter allt falskt.....ja! så är det......Min Matilda är världens mysigaste när hon kommer på morgonen och kryper ner hos mig i sängen och säger....mamma, jag dubbel älskar dig.....Tänk vad livet kan bli annorlunda än vad man tror....Jag trodde ju att mitt liv skulle bli som ensam nucka...(alla mina kompisar hade ju svärmar av killar, utom jag...)Nu har jag svärmar av barn istället omkring mig.....och älskar varje minut av det!!(okej,kanske inte varje minut..grrrrr)men nästan....Må bäst!!=)mvh.älsklings Helene