Älskade katt(fan)

När jag var liten hade vi en katt som hette Mirre..han var en bond katt och inte speciellt gullig...han var tjock,grå och ganska sur för det mesta...ville aldrig gosa...Mirre var en tråk katt,men vi älskade honom ändå!Ja iallafall jag,men inte min bror Nicke..han sket fullkomligt i Mirre(alltid!!!)och jag var så arg!Har man en katt måste man ändå pyzzla om honom, tyckte den lilla söta Helene 6 år och tog på katten dock kläder och körde i dockvagnen...(Mirre fräste och blängde på mig,men ner i vagnen skulle katten)En annan rolig lek vi brukade leka..var att jag stog på balkongen och slängde ner katten på marken för att se om han hamnade på tassarna....(inte undra på att Mirre var sur på mig)Men som den sanna djurvän jag är.. så älskade jag ju honom....till skillnad ifrån vissa andra då!Kattfan blev 15 år....jag tror att han dog av hjärnblödning eller kanske hjärtstopp...för han bara låg där och dog!!!Nicke grät inte ens...han flinade!!!!Jag var så arg!!!!!Jag var arg i flera dagar....och blir lite arg till och med nu, när jag tänker på det....Dumma Nicke som skrattade när kattfan dog......va hemskt......(Jag som älskade honom så..och lekte så bra lekar med honom....)...Sedan när jag var typ 20 år fick jag en Katt till av en kompis (ÅÅÅÅ gissa hur lycklig jag blev på en skala??)Carl-Einar fick den katten heta..(efter Häckner.. bara såå läcker)Den katten var ju oxå Sur och koko!!Han gillade inte när jag hade polare hemma i lägenheten...och absolut inte killar....han hoppade på dom och bet!!!!(det va ju ett jätte problem vaa???).. så många killar som spang hemma hos mig när jag va 20.....ja guuud !=)Det är något konstigt mellan mig och katter...mellan mig och alla djur faktiskt....men det kanske är mitt straff i livet....Det är nog bäst jag slänger ner mig själv ifrån balkongen och kollar om jag hamnar på tassarna va?